Målpasset

Våra lektionsupplägg är uppdelade på tre lektioner i veckan. Ett pass som är ett elevaktivt resonemangsspass, ett problemlösningspass och ett målpass (individanpassat träningspass). Detta inlägg, tredje av tre, handlar om våra målpass.

Vi kartlägger vad eleverna kan inom området vi arbetar med och skapar lärandeobjekt därefter. Vi tittar då på kritiska aspekter och utformar lektioner med dessa som grund. Målpasset är en lektion där eleven får färdighetsträna utefter sin egen individuella plan som gjorts tillsammans med den ordinarie läraren. Ibland passar NOMP som ett utmärkt redskap till färdighetsträning, här arbetar de två och två med en Ipad per par. Det innebär att eleverna i paret måste samarbeta och samspråka kring rätt svar. Svårighetsgraden kan varieras på NOMP då det går att gå till svårare nivåer och det är dessutom självrättande.

Vi kan också utgå från felsvar där eleverna får rätta ett prov eller test där svaren ibland är fel, ibland rätt och det gäller för dem att resonera kring vilka fel som gjorts. Det är ofta fel som vi ser är typiska för uppgiften, eller gamla missuppfattningar som kräver resonemang kring.

Enskild räkning är också ett måste ibland, det är viktigt att eleverna ges tid till funderande, men det får inte leda till att det är många händer uppe i luften som vill ha hjälp samtidigt. Det är stört omöjlig situation och stressande för läraren att ens försöka hinna med alla. Det leder också ofta till lotsning snarare än att ge stöttande frågor. Här känner vi det är viktigt att ge eleverna förutsättningar att lyckas. Helst bör man ha inarbetat ett arbetsklimat där misstag och egna försök premieras, annars riskerar vi att elever räcker upp handen utan att ens ha försökt själv, ansträngning brukar löna sig. Här är det också viktigt att ha aktiverat kamraterna som lärresurser till varandra, det finns fler i klassrummet som kan ställa de stöttande frågorna om de bara får chansen.


Prenumerera på nya blogginlägg

Resonemangspasset

Våra lektionsupplägg är uppdelade på tre lektioner i veckan. Ett pass som är ett elevaktivt resonemangspass, ett problemlösningspass och ett målpass (individanpassat träningspass). Detta inlägg, andra av tre, handlar om våra genomgångspass.

När vi pratar om genomgångar så är det inte det traditionella man kanske tänker på där läraren pratar och eleverna förväntas göra likadant. För oss är det här en viktig lektion där alla elever är aktiva och resonemangsförmågan står i fokus. Det är för oss väldigt viktigt att dels synliggöra det eleverna redan kan, d.v.s, vilken förförståelse de har av området vi ska arbeta med. Ibland gör vi då ett förtest eller ett diagnostiskt test, där vi ringar in det många har svårt för men också det de redan visar förståelse för. En entryticket, eller ingångspass är många gånger ett bra hjälpmedel för att testa av det dagens genomgång ska handla om. Det kan vara t.e.x vinkelsumman av en triangel. Ofta använder vi små postitlappar, en till varje elev, där de skriver namnet och svaret på uppgiften. Det går rätt snabbt att scanna in svaren när vi plockar in dem. Därefter börjar den elevaktiva genomgången. I slutet av lektionen görs en s.k exitticket, där en liknande uppgift ges och eleverna gör på samma sätt, skriver namnet och svaret på uppgiften. På detta sätt får vi svar på dels hur lektionsinnehållet förmedlats på ett sätt att eleverna har nya kunskaper men också att kunna se vilka enskilda elever det är som ännu inte har förstått. Det är väldigt viktigt att genomgången inte blir en monolog från vår sida, utan efterstäva att eleverna pratar mer än vi. De verktyg vi använder ofta är små whiteboards som eleverna har eller en whiteboard på deras ipad, där de kan skriva svar på en uppgift och håller upp så vi kan se, det är då lätt att se vilka som hänger med men också vad vi behöver prata om en gång till. Ett annat hjälpsamt verktyg är s.k stoppljuslappar eller det finns många som använder muggar med tre färger. När eleverna upplever att de hänger med ligger de lapparna med gröna sidan upp och börjar det bli svårt, visas den gula lappen och när det verkligen känns svårt visas den röda lappen. Man ska ha i åtanke att ger man elever verktyg så kommer de också använda dem, men väldigt viktigt från lärarens sida att denne är uppmärksam och också försöker arbeta in ett klimat där eleverna verkligen använder korten. Här uppmuntras eleverna till ställa frågor, gärna så att någon annan elev kan svara, så det ges möjlighet till klassrumsdiskussioner snarare än elevsvar till läraren. Ett annat hjälpsamt verktyg är flervalsfrågor, där de olika svaren diskuteras. Många gånger är det felsvaren som är intressanta som också gör att det skapas en djupare förståelse för området. Den röda tråden i genomgångspasset är att alltid hålla alla elever aktiva med olika moment där det krävs en tankeverksamhet, gärna bryta av med små diskussioner två och två.


Prenumerera på nya blogginlägg

Problemlösningspasset

Våra lektionsupplägg är uppdelade på tre lektioner i veckan. Ett pass som är ett elevaktivt resonemangspass, ett problemlösningspass och ett målpass (individanpassat träningspass). Detta inlägg, första av tre, handlar om våra problemlösningspass. Schemat är lagt som det är lagt, men har man möjlighet att påverka schemat tycker vi att problemlösningspasset bör vara minst 70 minuter långt. Det som är viktigt när vi planerar ett sådant pass är är att problemet är så pass rikt att alla elever utmanas utifrån sin kunskapsnivå.

Problemlösningslektioner innebär möjligheter till givande diskussioner kring olika matematiska begrepp, procedurer, strategier och uttrycksformer. Det är också viktigt att samtliga faser i problemlösningen får plats under en och samma lektion. Risken annars är en forcering av de olika faserna i en problemlösning, en stress som gör att problemet inte har den effekt som önskas. Eller att de olika problemlösningarna tas upp nästföljande lektion som i värsta fall kan vara tre-fyra dagar senare. Vi brukar också börja med ett enklare problem men av samma karaktär, för att ha som en uppvärmning. Problemen brukar vi hitta i boken Rika matematiska problem (2005), skolverkets problembank, NCM, gamla nationella prov eller i någon lärobok.

Vid problemlösning är syftet att alla fem matematiska förmågor tränas, d.v.s begrepp-, metod-, resonemang-, kommunikation- och problemlösningsförmågan.

Svårigheterna vi träffar på under dessa lektioner är vilka hjälp- och stödfrågor som är bra att ställa när/om eleverna kör fast, för att undvika lotsning så mycket som möjligt. Då är det bra om vi har försökt lösa problemet på så många sätt vi kan innan lektionen, så den största möjliga förståelse finns för olika lösningsmetoder och missuppfattningar. Det är enormt tillfredsställande att höra och se hur eleverna tänker, många gånger mycket smartare än jag själv.

Eftersom eleverna blir klara vid olika tidpunkter är följdfrågorna viktiga:

  • Kan du hitta en annan metod att lösa problemet?
  • Försök skapa ett eget liknande problem

Vid redovisningarna tas olika metoder upp och gärna att eleverna gärna redovisar själva, och att de är uppmärksamma på frågor från de övriga eleverna. En önskvärd problemlösningslektion flyter på så pass bra att jag som lärare inte behöver ställa de följdfrågor som behövs utan bara smälta in i mängden, elevernas frågor och röster ska höras mest i klassrummet. Eleverna tränar på att ställa frågor och resonera kring, hur, varför tänk om…Metoderna värderas senare, vilka fördelar och nackdelar finns och vilken metod kan användas oavsett värden? (generalisering).

Vi brukar vara noga med att nästa lektion ta ett liknande problem, eller om möjligt använda elevernas liknande problem för att möjliggöra att alla elever hittar metoder och förståelse för problemets karaktär, dels igenkännande men också skapa säkerhet i metoderna. Problemlösningspassen har också en färdighetsträning där användningsområdet för olika räkneoperationer synliggörs, tränas och skapar en djupare förståelse än färdighetsträning via lärobok som oftast endast tränar begrepp och metod.

Den vanligaste arbetsmetoden är EPA, (eget tänkande, sedan pardiskussioner, sedan alla). Men också andra metoder, speciellt vid elevernas egna skapade problem, att eleven som äger problemet sitter som ”expert” vid ett bord och endast lyssnar på de andras resonemang, för att sedan flytta sig till ett annat bord, där en annan elev är ”expert”. Eleverna har oftast en egen problemlösningsbok som vi kan ta in och se både elevernas kladd men också kommunikationen.

Vid slutet är vi också noga med att hinna med att fråga vilka förmågor eleven har tränat på vid detta pass, men också vilka lärdomar de dragit.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Försök inarbeta ett tillåtande klimat i klassrummet!

Varje år möter man en ny klass för första gången. En klass som man kanske ska arbeta tillsammans med i flera år. Det kan vara en ny sammansatt klass men också en klass där elever känner varandra väldigt bra. Det är alltid spännande att se vilket klassrumsklimat eleverna är vana vid. Ofta är det sådan disciplin att handuppräckning råder när eleven vill svara. En sådan diciplin är jättebra när man vill ha ordet, alla kan ju inte prata rätt ut. Detta inlägg gäller när jag som lärare ställt en fråga eller har en frågeställning.

Men vad fyller handuppräckning i klassrummet för funktion egentligen? Visst, elever vill visa att de kan. Men vad betyder det och vad får det för konsekvenser? På en fråga räcker fyra personer upp händerna, de kan svaret, ytterligare sex kan antagligen också svaret men vågar inte eller orkar inte räcka upp handen. Resten har kanske fortfarande inte förstått svaret eller kanske inte heller frågan! Så vad gör läraren efter att det korrekta svaret har kommit. Antagligen fortsätter och går vidare medan halva klassen fortfarande inte har förstått. Betyder det då att så fort det rätta svaret har yttrats, har också alla förstått?

Klassrummet måste vara en plats där eleverna vågar fråga, vågar diskutera och framför allt vågar misslyckas. Förändring når man emellertid inte genom att endast säga det. Man måste både prata om men också visa det genom t.e.x att helt portförbjuda fniss eller andra kommentarer när en klasskamrat pratar, allt för att eleverna ska våga svara eller komma någonstans utan att de ska känna sig utpekade eller rädda att misslyckas inför klasskamraterna. Det är ett hårt arbete att lyckas att få bollen att studsa mellan eleverna och mig som lärare naturligt och då kan det bli lite stimmigt, ja till och med högljudda diskussioner ibland. -hur kan det bli 35?, hur har du fått fram det? När det är som bäst kan jag sätta mig ner bland eleverna och vara en av dem, bollplank, fördela ordet, hinta om det så behövs, ställa motfrågor för att skaka om i deras övertygelse. Några gånger har det hänt att en elev vill visa på tavlan för att tydligare visa sitt argument. Det är sådana gånger mitt hår reser på sig armarna av välbehag. Handuppräckningen har i det närmaste upphört och eleverna har börjat diskutera mer med varandra. Mantrat måste vara: våga misslyckas, tro på dig själv och du är duktigare än du tror.


Prenumerera på nya blogginlägg