Försök inarbeta ett tillåtande klimat i klassrummet!

Varje år möter man en ny klass för första gången. En klass som man kanske ska arbeta tillsammans med i flera år. Det kan vara en ny sammansatt klass men också en klass där elever känner varandra väldigt bra. Det är alltid spännande att se vilket klassrumsklimat eleverna är vana vid. Ofta är det sådan disciplin att handuppräckning råder när eleven vill svara. En sådan diciplin är jättebra när man vill ha ordet, alla kan ju inte prata rätt ut. Detta inlägg gäller när jag som lärare ställt en fråga eller har en frågeställning.

Men vad fyller handuppräckning i klassrummet för funktion egentligen? Visst, elever vill visa att de kan. Men vad betyder det och vad får det för konsekvenser? På en fråga räcker fyra personer upp händerna, de kan svaret, ytterligare sex kan antagligen också svaret men vågar inte eller orkar inte räcka upp handen. Resten har kanske fortfarande inte förstått svaret eller kanske inte heller frågan! Så vad gör läraren efter att det korrekta svaret har kommit. Antagligen fortsätter och går vidare medan halva klassen fortfarande inte har förstått. Betyder det då att så fort det rätta svaret har yttrats, har också alla förstått?

Klassrummet måste vara en plats där eleverna vågar fråga, vågar diskutera och framför allt vågar misslyckas. Förändring når man emellertid inte genom att endast säga det. Man måste både prata om men också visa det genom t.e.x att helt portförbjuda fniss eller andra kommentarer när en klasskamrat pratar, allt för att eleverna ska våga svara eller komma någonstans utan att de ska känna sig utpekade eller rädda att misslyckas inför klasskamraterna. Det är ett hårt arbete att lyckas att få bollen att studsa mellan eleverna och mig som lärare naturligt och då kan det bli lite stimmigt, ja till och med högljudda diskussioner ibland. -hur kan det bli 35?, hur har du fått fram det? När det är som bäst kan jag sätta mig ner bland eleverna och vara en av dem, bollplank, fördela ordet, hinta om det så behövs, ställa motfrågor för att skaka om i deras övertygelse. Några gånger har det hänt att en elev vill visa på tavlan för att tydligare visa sitt argument. Det är sådana gånger mitt hår reser på sig armarna av välbehag. Handuppräckningen har i det närmaste upphört och eleverna har börjat diskutera mer med varandra. Mantrat måste vara: våga misslyckas, tro på dig själv och du är duktigare än du tror.


Prenumerera på nya blogginlägg

1 reaktion till “Försök inarbeta ett tillåtande klimat i klassrummet!”

  1. Tack för en spännande reflektion kring klassrumsklimat. Det finns mycket att säga om handuppräckning, talutrymme och det samspel som finns i klassrummet. En av mina elever sa en gång att en av de bästa sakerna med att få prata ”digitalt” var att hen inte behövde känna att andra elever bara upprepade det hon just sagt, för de fick också tid att ta del av det som sas av andra. Klassrumssamtal med handuppräckning är komplicerade. Som sagt tack

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *